What goes up must come down

Det här har inte varit min dag alls, ni vet sån där dag när allt bara känns fel liksom. Varit sjukt trött dessutom, så det kanske var mest därför.
Var på en workshop under förmiddagen, men satt brevid en tjej som muttrade för sig själv hela tiden och fyllde ett helt papper med massa hjärtan och namnet kim om och om igen. Hon var ett år äldra än mig? men men..

Var på Sportlife i Älvängen nu ikväll, inte varit där sen innan jag flyttade till Varberg. Hade äntlgien bokat ett Body Jam pass, det är ungefär 1,5år sen jag var på ody jam sist, så jag var riktigt peppad nu.
Meen.. tränaren var sjuk, så istället hade de bytt ut Jamen mot Zumba med en annan tränare. Jag har inte fastnat för Zumba så jag var besviken. Fast det var faktiskt riktigt kul den här gången. Tränaren var klockren och alla stegen och låtarna var mycket bättre än de tidigare passen jag varit på. Så tummen upp för det.

Kom nyss hem och märkte att min kamera var borta. Seriöst det finns inget som gör mig mer förbannad än när någon tagit min kamera utan att fråga. Det är så respektlöst så jag finner faktiskt inte ord.
Imorse smsade min kära syster och frågade om hon fick låna den och fota sin häst, det fick hon fast med en del regler då.
Sedan bestämde sig min syster och hennes vän att de skulle ta egobilder och att de skulle låna kameran till det.
De frågade, men sån där fråga när de inte hör om de får svar det är snarare ett konstaterande än en fråga.
Jag lät dom ha den, för jag var ändå hemma och såg vad de gjorde.
Nu kom jag som sagt hem från träningen och då hade de tagit med sig kameran till syrrans vän.
och ingen fråga..
för hon frågade ju om hon fick fota sin häst imorse?
Logik i det? Nej..
Hon hade ingensomhelst aning ifall jag skulle använda den i kväll och insåg aldrig hur respektlöst det är att inte fråga. Hon fattar inte änns att hon gjort fel, hon förstår verkligen inte. Hur förklarar man då?
Mina syskonbarn som är under 10år fattar, men min snart 20åriga syster förstår inte att hon måste fråga innan man tar något. Speciellt när det gäller något som är så viktigt för mig.
Jag vet bara inte hur man ska förklara för henne, har hon inte lärt sig skillnaden på ditt och mitt än så lär hon väl aldrig göra det. Tråkigt men sant.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0